Balibelly
Hejsanhoppsan!
Nu är vi tillbaka i Kuta igen, Trisans bästa vän harry kommer möter upp oss idag så därför är vi tillbaka i kaoset i kuta.
Vi har gjort massvis med saker sen medewi då jag skrev mitt senaste inlägg. Ska försöka summera så bra jag kan.
Efter Medewi åkte vi med Ben (en kille från Paris) till Balangan, som är nere i Bukit i Bali. Gjorde misstaget att anlända när det var mörkt för alla bungalows ligger på stranden men inga bilar kan ta sig ner dit. Så vi fick vandra i kålsvart med all packning och bara chansa på att hitta rätt, vilket vi inte gjorde... Men efter ett bra tag hittade vi stranden och oj va vackert. Det var inga hotell inte, det var endast stora träkojor som var byggda 5 m upp i luften på några vingliga plankor. Aldrig sett något liknande! Så här stannade vi 5 nätter. Jätte mysigt!!! Vi hyrde moppar här och körde runt till alla andra häftiga stränder för att hitta de bästa vågorna varje dag, Uluwatu, Padang Padang, Dreamland osv. Vissa av ställena surfade vi dock inte för vågorna var gigantiska, men det var häftigt att bara sitta kolla!
Efter våra 5 underbara dagar i Balangan bestämde vi oss för att åka till lombok, som är en ö utanför Bali. För att ta sig till Lombok så tar man en färja från Padang bay, vi var väldigt trötta och kände oss nästan lite febriga så vi bestämde oss för att ta den snabba båten som är rätt mycket dyrare än den lokala båten som tar ca 5 timmar. Detta var ett misstag. Väl framme på bryggan möts vi av ca 400 förbannade turister som nästan slåss för att komma med de snabba båtarna. Visade sig att bolagen hade bokat för många människor på alla båtar så inte ens hälften fick plats så de fick vänta på nästa. Båtarna gick varannan timme och vissa hade missat 3-4 båtar alltså stått där väntat i ca 8 timmar i solen och värmen. Det var KAOS!!! Vi kunde inte göra så mycket än att ställe oss längst bak och låta de förbannade människorna hoppa på båtarna. Efter 3 båtar kom vi äntligen på en båt, hade vi tagit det långsamma färgan hade vi redan legat vid poolen i lombok vid detta laget men äsch! Som ett plus så träffade vi underbara engelska killar när vi hoppade av färgan, John och Stuart. Vi delade en taxi till Kuta Lombok och hängde sedan hela vistelsen i Lombok med dessa! Väl framme i Lombok var ALLT fullbokat... Vi anlände återigen när det var mörkt och började känna paniken komma tills vi tillslut hittade ett sketet rum med endast en säng, dyrt som tusan men vi slapp sova på stranden!
Dagen efter stack killarna ut och surfade ett ställe som heter Maoi. Det är ett farligt korallrev så jag stannade hemma och letade hotell och hyrde moppe. Efter 3 timmar kom killarna hem, jag låg vid poolen läste och såg killarna komma gående helt tysta och kritvita i ansiktet. Det visade sig att när killarna hade paddlat ut, varit helt ensamma i vattnet vilket dom tyckte var lite konstigt. Väl ute så vänder sig John långsamt på sig och säger till Tristan som sitter 5 m bakom på sin bräda i vattnet "Did I just see what i thought i did?" Och tristan skrattar och säger lägg av, för att sedan stelna till is och ser den gigantiska fenan simma endast 10 m ifrån dom. Stuart som är nästan lika rädd som jag är börjar direkt paddla in, det gör fenan också, den följde dom långsamt en bra bit för att sedan försvinna och poppa upp framför dom. Det var väldigt strömt så de fick kämpa länge tills de var i land, på land stod några människor som samlats för de också hade sett hajen och tar hand om de stackars chockade killarna. Killarna säger att fenan stack åtminstone upp 50 cm upp ur vattnet, så det var en stor sak simmandes under! Usssschhhhh!!!! Jag som har kommit så långt med min hajforbi här! Vi har endast varit i vattnet en gång sen detta men ska surfa varje dag nu när vi är i Kuta!
Jag har blivit lite sjuk, ätit nått galet, varit på toan hela natten så ligger inne på rummet läser hela dagen, för varmt ute! Nu ska jag gå ner och äta lite med killarna! Hoppas det stannar kvar i mig ett tag haha! Hoppas allt är bra med er!
Kramar