josefinoutandabout.blogg.se

Hejsanhoppsan!

Nu är vi tillbaka i Kuta igen, Trisans bästa vän harry kommer möter upp oss idag så därför är vi tillbaka i kaoset i kuta.

Vi har gjort massvis med saker sen medewi då jag skrev mitt senaste inlägg. Ska försöka summera så bra jag kan.

Efter Medewi åkte vi med Ben (en kille från Paris) till Balangan, som är nere i Bukit i Bali. Gjorde misstaget att anlända när det var mörkt för alla bungalows ligger på stranden men inga bilar kan ta sig ner dit. Så vi fick vandra i kålsvart med all packning och bara chansa på att hitta rätt, vilket vi inte gjorde... Men efter ett bra tag hittade vi stranden och oj va vackert. Det var inga hotell inte, det var endast stora träkojor som var byggda 5 m upp i luften på några vingliga plankor. Aldrig sett något liknande! Så här stannade vi 5 nätter. Jätte mysigt!!! Vi hyrde moppar här och körde runt till alla andra häftiga stränder för att hitta de bästa vågorna varje dag, Uluwatu, Padang Padang, Dreamland osv. Vissa av ställena surfade vi dock inte för vågorna var gigantiska, men det var häftigt att bara sitta kolla!

Efter våra 5 underbara dagar i Balangan bestämde vi oss för att åka till lombok, som är en ö utanför Bali. För att ta sig till Lombok så tar man en färja från Padang bay, vi var väldigt trötta och kände oss nästan lite febriga så vi bestämde oss för att ta den snabba båten som är rätt mycket dyrare än den lokala båten som tar ca 5 timmar. Detta var ett misstag. Väl framme på bryggan möts vi av ca 400 förbannade turister som nästan slåss för att komma med de snabba båtarna. Visade sig att bolagen hade bokat för många människor på alla båtar så inte ens hälften fick plats så de fick vänta på nästa. Båtarna gick varannan timme och vissa hade missat 3-4 båtar alltså stått där väntat i ca 8 timmar i solen och värmen. Det var KAOS!!! Vi kunde inte göra så mycket än att ställe oss längst bak och låta de förbannade människorna hoppa på båtarna. Efter 3 båtar kom vi äntligen på en båt, hade vi tagit det långsamma färgan hade vi redan legat vid poolen i lombok vid detta laget men äsch! Som ett plus så träffade vi underbara engelska killar när vi hoppade av färgan, John och Stuart. Vi delade en taxi till Kuta Lombok och hängde sedan hela vistelsen i Lombok med dessa! Väl framme i Lombok var ALLT fullbokat... Vi anlände återigen när det var mörkt och började känna paniken komma tills vi tillslut hittade ett sketet rum med endast en säng, dyrt som tusan men vi slapp sova på stranden!

Dagen efter stack killarna ut och surfade ett ställe som heter Maoi. Det är ett farligt korallrev så jag stannade hemma och letade hotell och hyrde moppe. Efter 3 timmar kom killarna hem, jag låg vid poolen läste och såg killarna komma gående helt tysta och kritvita i ansiktet. Det visade sig att när killarna hade paddlat ut, varit helt ensamma i vattnet vilket dom tyckte var lite konstigt. Väl ute så vänder sig John långsamt på sig och säger till Tristan som sitter 5 m bakom på sin bräda i vattnet "Did I just see what i thought i did?" Och tristan skrattar och säger lägg av, för att sedan stelna till is och ser den gigantiska fenan simma endast 10 m ifrån dom. Stuart som är nästan lika rädd som jag är börjar direkt paddla in, det gör fenan också, den följde dom långsamt en bra bit för att sedan försvinna och poppa upp framför dom. Det var väldigt strömt så de fick kämpa länge tills de var i land, på land stod några människor som samlats för de också hade sett hajen och tar hand om de stackars chockade killarna. Killarna säger att fenan stack åtminstone upp 50 cm upp ur vattnet, så det var en stor sak simmandes under! Usssschhhhh!!!! Jag som har kommit så långt med min hajforbi här! Vi har endast varit i vattnet en gång sen detta men ska surfa varje dag nu när vi är i Kuta!

Jag har blivit lite sjuk, ätit nått galet, varit på toan hela natten så ligger inne på rummet läser hela dagen, för varmt ute! Nu ska jag gå ner och äta lite med killarna! Hoppas det stannar kvar i mig ett tag haha! Hoppas allt är bra med er!

Kramar

OJ va längesen det var, jaaaag vet! Men jag har typ inte tid, eller jo det har jag väl men enda gången jag sitter med mobilen i mer än 5 min är innan jag lägger mig och då somnar jag nästan direkt! Ska fööörsöka bli bättre!!! Lovar!

NU ÄR VI I BALI! Wihoo har varit här en vecka nu. Vi började resan den 27de med att ställa oss vid en stor väg i Wanaka för att försöka hitch hikea upp till christchurch, vilket är ungefär 6 timmar norr. Emily släppte av oss på en helt öde väg kl 6 på morgonen, det var kolsvart och svinkallt och vi hade knappt varma kläder på oss. När emilys bil och det enda ljuset runt omkring oss så började jag ångra min idé att starta tidigt, men andra bilen som passerade stannade och den skulle hela vägen till christchurch så vi hade sjukt tur! Riktig härlig man och en annan hitchhikear satt i bilen. Så där slapp vi betala 1000 kr för flyg eller buss! Wiho!

Väl framme i christchurch hade vi 14 timmar tills flyget skulle gå, så vi åkte in till stan för att se förödelsen efter jordbävningen 2011, oj!!! Men vacker stad. Vid midnatt begav vi oss tillbaka till flygplatsen för klockan 8 var det check in! Vi var inställda på att sova på golvet eller i någon soffa en stund som vi alltid gjort när man har några timmar på flygplatsen, men ikke i christchurch. Man var inte tillåten att sova, inte ens sitta och sova. Så när vi slumrade till sittandes kom det direkt någon vakt och puttade till oss, VARENDA gång! Så när vi hoppade på flyget dagen efter så somnade vi båda innan start. Detta flyg varade endast 3 timmar dock så vi hann inte sova så länge och var fortfarande slut när vi anlände melbourne.. Där vi skulle vara 26 timmar... Där kunde vi sova på flygplatsen så vi la oss på första bästa plats på golvet, jag lyckades inte sova en blund, kanske någon halvtimme här och där men tristan sov nästan hela tiden! Man kan ju säga att jag kan melbournes flygplats som min ficka nu, efter att ha vandrat runt i ca 20 timmar haha! Varför vi inte tog oss från flygplatsen var dels för att vi var trötta och sen att det kostar skjortan att ta sig in till stan och sedan tillbaka så vi sparade hellre dom pengarna!

Efter 4 timmar i luften landade vi sedan i perth... Där vi skulle vänta i 15 timmar. ZzzZzzzzzz. Vi hade ju inte den bekvämaste resan, men biljetten var hälften så dyr så lätt värt det nu i efterhand! När flyget lyfte till bali var vi så trötta att vi knappt kunde hålla ögonen öppna. Vi anlände vid midnatt och jag kommer knappt ihåg tullen eller när vi hämtade väskorna för jag var så himla trött. Somnade stenhårt i taxin till hotellet och var så lycklig att vi hade bokat 2 nätter på ett gött hotell med AC och hotellfrukost. Somnade pang boom när vi fick rummet (efter rätt mycket problem med inchecking, vi hade bokat genom Agoda så liknande problem som vi hade i hong kong farmor och farfar) INTE kul kl 02.00 efter 65 timmars på resande fot. Men vi var framme och lyckliga och sov så skönt!!!

Dagen efter börjades med underbar frukost och sen utforska Kuta! Köpte oss en varsin surfbräda och åkte direkt ner till stranden för att surfa! Åååh så kul! Känner mig redan så mycket bättre för tristan är väldigt duktig och kan hjälpa mig!

Nästa 5 dagar gjorde vi precis samma saker, vakna, frukost, ner till stranden surfa hela dagen, kolla solnedgången och sen ut och äta och några kvällar dansat tills soluppgången. Haft jätte kul men vi blev trötta på Kuta och alla turister så vi åkte till ett ställe som heter Medewi och ligger norr om Kuta 4 timmar. Härlig liten surfby med underbara vågor (rätt stora så jag är lite rädd men dom är lagom stora). Tyvärr är det rev, inte sand, så jag är lite rädd. Jag är väldigt rädd faktiskt men jag måste lära mig att sålänge man är fokuserad och läser vågorna så är det ingen fara. Jag och tristan tog en lektion med varsin lärare idag och paddlade ut, jag kissade nästan på mig när en 3 m vägg ställde sig upp framför mig (det var så det kändes när vågorna kom emot mig när man paddlade ut). Tristan och de 2 lärarna har små brädor (shortboards) så dom kan lätt trycka ner sina brädor och dyka under vågorna men jag som har en lite större bräda och bredare kan knappt få min bräda att sjunka så när de gigantiska vågorna kommer emot mig så kan jag inget annat göra än att slänga mig från brädan och bara dyka ner, brädan åker dock med vågen och jag som sitter fast i brädan med ett snöre dras in en bit, när man äntligen kommer upp till ytan så kommer det ca 3 ännu större vågor rullandes in så det är bara ligga där och vänta tills vågorna slutar komma och jag kan ta mig där ifrån, detta gillade INTE jag så jag paddlade lite längre in och höll mig till de lite mindre vågorna (som fortfarande är gigantiska i mina ögon). Det var roligare, små steg i taget!!!!! Självklart slog min bräda i en sten och var tvungen att lagas igen vilket totalrubbade min budget men här lever så billigt ändå, betalar 30 kr natten, helt sjukt!

Ikväll har vi suttit spelat kort med lite balineser och fransmän och sedan åkte vi till ett tivoli, HERREGUD vilket ställe. Minsta tivolit jag sett men ojojoj va häftigt. Karuseller som såg ut att vara 50 år gamla och skulle ramla ihop vilken sekund som helst. Den var så knasig så vi var bara tvugna att prova, så jag tristan och 2 av de franska killarna hoppade på. Det var ett liggande hjul som var 2 m upp u luften så man var tvungen att klättra upp på en vinglig stege, sen var man tvugna att sitta på olika ställen för att ha samma tygnd i varje hörn. Killarna var tyngre så jag hamnade nog 5 m upp. Helt plötsligt började vi snurra runt och runt och runt, dröjde ett tag innan jag insåg att det var 5 män som höll i hjulet och sprang runt runt så att vi skulle få fart. Helt plötsligt började männen hänga i hjulet i omgångar så att hjulet snurrade både runt runt och upp och ner, helt sjukt var det! Får visa filmer och bilder senare för det går inte att förklara.. När den äntligen var över så pussade vi alla marken. Det var otäckt men väldigt häftigt!

Efter det så gick vi in i ett spökhus, eller nej vi gick rakt in i djungeln, detta tivoli låg mitt på en åker med endast en liten djungeldunge bredvid. Spökhuset på liseberg-SLÄNG DIG I VÄGGEN! Hemskaste otäckaste vidrigaste jag har varit med om. Jag var som en apa på tristan har var nästan tvungen att bära mig som en unge ibland (jag fick nästan bära honom ibland också). Personerna i detta spökhus var det äckligaste jag sett. De fanns överallt och det drog i benen, puttade och sprang efter oss. De krålade som flickan i The Ring och de liknade tjejen i exorcism, nej usch det var verkligen hemskt... Men kul på samma gång!

Nu sitter vi hemma på balkongen, jag håller på lära mig lite yoga så sitter på golvet och stretchar, snacka om att jag behöver det! Tristan har somnat under fläkten på golvet får la väcka honom och gå och lägga oss. Imorgon ska vi surfa i soluppgången! Hoppas allt är bra med er! Kramar!!!!